Igår var jag och Alfred hos Max och hans mamma.

Max har diabetes så det är så otroligt skönt att prata med hans mamma, dom har ju gått igenom ungefär samma sak som vi har gjort, en livslång sjukdom som skakar om hela livet för en!

Just den här känslan om att aldrig släppa kontrollen.. så oerhört skönt att känna att man inte är ensam. Trots att det vissa perioder flyter på så himla bra med Julius sjukdom så är man ändå där i tankarna att tänk om, och det finns alltid en gnagande känsla om att det kan vända, att det känns som att man är förföljd av en hängiven otur som bara väntar på att få sätta klorna i en.

Jag kan inte riktigt förklara men fast man känner sig lugn och avslappnad så är det ändå något som går på högvarv inne i kroppen!

Julius har fått vattkoppor nu. känns inte sådär superpeppande men man är ändå glad att han slipper få det som vuxen.

Nu väntar vi väl i princip bara på att storebror ska få eländet,det går tydligen på Julius avdelning men om jag förstod det rätt även på blåbäret där Alfred går.

Sjukt otajmat bara att det ska hända under semestern och sommaren!

Ska försöka börja flyttpacka lite smått, så att man inte måste göra allt på en gång när det är dags!

Måste bara åka och köpa lite flyttkartonger och sånt!

Ja det är sant att det är hårt ibland och kärvt och jävligt svårt ibland
men när det väl går bra är jag så lycklig man kan va -LW